Häxängeln och Brandfara är två förslag till arbetsnamn på New Opera CO:s kommande projekt, en nyopera om människor i en orolig samtid. Som idén ser ut just nu ska det vara fem sångare på scenen, tre av dem spelar också instrument live. En av sångarna är operasopran, de andra sjunger i nyoperastil. Det förekommer också elektroniska ljudvärldar.

Berättelsens tre dimensioner

 • Tre personer är i ett rum. Två av dem har en tidigare relation. De samtalar, minns, diskuterar, blir ovänner, har det fint och allt som hör vardagen till. Denna dimension präglas av vardagsrealism med igenkänningsfaktor.

• Utanför, i staden och landet, pågår ett drama, en händelse på samhällsnivå som hotar kasta omkull den invanda trygga tillvaron. Ett terrorbrott, en brand, en pandemi eller ett allmänt sönderfall med milisgrupper och gäng som tagit över gatan. Detta förlopp gör sig hela tiden påmint och bryter av samtalet mellan personerna. Denna dimension ger stora utrymmen för samtidsskildring och samtidskritik.

• De två sista rollfigurerna ska vara förhöjda karaktärer. De kan flyga, trolla, kommentera, fungera som kör. En är kanske Häxängeln som säger elaka sanningar till människorna om hur de missköter och missbrukar både jorden och varandra. Denna dimension lägger till ett surrealistiskt övernaturligt och sagoaktigt tonfall och tillåter oss att leka med språket, men också att uttrycka besvärande sanningar om vår samtid.

Projektet sjösatt!

Idag började vi arbeta. Fredag den 6 november. Mitt under brinnande pandemi och valdrama i USA. Det var Saga B Jönsson, Amanda Nordmark och undertecknad, Niklas Rydén. Vi ska tillsammans prata fram ett skelett till en berättelse i tre dimensioner. Vi kommer att koppla in de andra medverkande efter hand.

Niklas började med att läsa upp en skiss som går att läsa nedan. Vi talade om personerna och vilka de är. Vi talade om dramat som pågår utanför och de förhöjda figurerna. Vad gäller ensemblen tycker alla det vore spännande att ha med en operasopran.

Arbetsplan

Saga och Niklas skulle egentligen spelat sciencefiktion-musikalen It wasn’t me i början av december. Men vi bestämde nu definitivt för att ställa in på grund av pandemin. Istället ska vi ta den veckan för att sjösätta detta nya projekt, och fram till dess ha åtminstone ett möte i veckan för att utveckla manus. Niklas får i uppgift att skriva mellan mötena. Så i december kan vi förhoppningsvis komponera och börja sjunga och pröva saker. Kanske kan vi dp ha med några av de andra sångarna också.

Animerad film

En idé vi kanske kommer att pröva är att presentera dramat som en animerad film. 2019 skapade vi tillsammans med Hannes Rydén appen Regrets VR, där vi omskapade elva scener ur Regrets till en VR-upplevelse som blandade 360-filmade sångare med 3D-miljöer och objekt. Det blev väldigt lyckat och nu, i pandemitider, kanske det är dags att gå vidare och pröva att stöpa in en skiss av detta nya verk i en animerad form. Och då kanske hellre animerad film än VR, eftersom VR är såpass svårtillgängligt.

Så kanske prövar vi att göra en skiss i Unity eller Unreal Engine där olika figurer får framföra en scen (som vi spelat in som ljudfil) och som utspelar sig i en virtuell miljö.

De olika yttre hoten

Vi pratade den 6 oktober vidare om vad de fyra idéerna till hot bär inom sig för möjligheter.

Pandemin

Att sätta in personerna i en pågående pandemi är ju frestande, men det kan också finnas en risk att vi bara beskriver något som redan är allmänt känt.

Vi kanske i så fall bör låta det bli tydligt att det inte är samma symtom som Covid 19, de kanske får utslag, det kanske växer ut horn på de drabbade, eller de smittade kanske plötsligt kan flyga. Och troligen är dödligheten betydligt större och mer synlig ute på stan.

Om vi väl lyckas med detta finns massa möjligheter:

Personerna kan diskutera lockdowns, vaccin, munskydd, eget ansvar kontra regleringar. De kanske är instängda tillsammans just på grund av sjukdomen. Samhället utanför håller på att kollapsa eftersom alla är sjuka och stannar inne. Sophämtning kollapsar, gäng drar runt och plundrar affärer…

Kanske känner personerna flera som dött. Och är därför i sorg.

Eller så är en av de själva sjuk? Rädd för att hen ska dö. Rädd för att smitta de andra. Och så mycket det finns att tala om när någon ska dö snart…

Och detta med att börja bli hypokondrisk. Att minsta symptom kan tolkas som DET FARLIGA.

Sen går det ju att lägga in avancerade beskrivningar av medicinen bakom, som virusets konstruktion, förmåga att ta sig in i celler. Hur det banar vägen för akut lunginflammation etc.

Skogsbränder

Ett annat scenario är att vi är mitt i en jättelik skogsbrand som beror på den värsta torkan i mannaminne. Det brinner för fullt i enorma områden och personerna har valt att stanna i sitt hem för att försöka rädda huset. Lukten av röken är bedövande. Periodvis är det svårt att andas. Kombinationen av hetta, torka, blåst och rök är brutal.

Lämna eller stanna? Vad säger prognoserna? Brandkåren skriver att vi måste lämna. När är det plötsligt för sent för att ta sig ut? Samtal om klimatförändringarna som banar väg för sådana bränder. Och visst är flera av bränderna anlagda? Nyhetsflödet är konstant. Liksom väderprognoserna.

Alla minnen. Det här är ju vårt hem. Vi kan inte lämna! Och så beslutet att dra. Bilen som inte startar. Paniken…

Terrordåd

Det pågår ett terrordåd i staden. Det är åtta döda. Precis nära här. Kanske flera. Var det en bomb? En skjutning? Alla uppmanas stanna inne. Personerna är på ett café. Eller i en butik. Två känner varandra. Och så är det en tredje.

Samtal om hur det går. Är det en ensam gärningsman? Massvis med kravallpolis utanför. Det är givetvis en islamistisk fundamentalist, inspirerad av IS. Och med ett hat mot väst. Det vet alla. Vi måste stoppa denna galna trosriktning och ta i med hårdhandskarna.

Men när det är en vit högerextrem terrorist har vi större benägenhet att fråga oss om personen kanske har en psykisk störning, förutom ideologin. Kanske borde vi ställa den frågan inför IS-inspirerad terror också?

Här finns massa möjliga samtal om hur man stoppar sådant här med förebyggande åtgärder, med övervakning och straff, med stängda gränser. Hur man undviker rasistiska hållningar. Men också vad som är OK att göra för en god idé, eller för att stoppa ondska och förtryck.

Men det kanske är så att den tredje personen är ett av offren. Hen är redan död och har nu kommit till oss…

Eller så visar det sig att den tredje personen är terroristen själv. Innan detta framkommer hinner hen beskiva sin bakgrund och få sympati från de andra för sin trassliga och utsatta historia. Vad händer när de till sist förstår att det är terroristen? Och tar hen dem som gisslan för att klara sig?

Spännande men farligt spår: Att skapa förståelse för den personliga bakgrunden till ett terrordåd.

Demokrati i spillror, milisgrupper, desinformation

I det sista scenariot pågår ett totalt sönderfall av samhället. Gatorna har tagits över av miliser och kriminella gäng. Polisen har gett upp, eller är på några av milisernas sida. Ingen vågar gå ut. Det finns prickskyttar. Men man måste ändå ut och handla nat ibland. Vad gör man?

Det finns också ett enormt nyhetsflöde i alla tänkbara medier. Desinformationen är total. Ingen vet vad som är sant eller vem man kan lita på.

Men hur började allt? Hur kan så mycket hat uppstå mot den andre? Vad har sociala medier och lögnaktiga makthavare för funktion?

De säger att det är giftig gas utanför. Att vi inte ens kan öppna ett fönster. Andra säger att det pågår ett attentat mot kommunhuset och att några i kommunstyrelsen skjutits.

Kanske en av de två sidofigurerna är radion, flödet av nyheter som hela tiden ljuger, eller talar sanning. Ljuger, talar sanning. Vem vet. Vad som är sant. Vad som är fakta. Det går alltid att ha en synpunkt.

Och synpunkter kan piska upp stämningar mot andra, som göder hatet och splittringen i samhället, om när det väl är ett faktum kan det få enorma konsekvenser.

Det finns mycket att tala om medan de sitter och väntar…

En miniskiss

För att känna på formatet och på pennan blev det också en liten skiss.

Vet inte vilka dessa är, men de sitter någonstans inomhus…

– Det är inte klokt. Nu får vi inte gå ut igen.

– Sååå jobbigt! Men det gäller att fatta att det är på riktigt.

– Jag glömmer bort det hela tiden.

– Förresten… Kom du ihåg att ta ut tvätten?

– Nej. Shit!

– Men gud… Det går ju inte att lita på dig. Jag blir så trött.

– Jag glömde det fullständigt.

– Jag vet. Glö-ömde… Nu allt legat blött i sexton timmar. Tycker du det är bra?

– Det är klart jag inte gör. Vad tror du?

– Jag tror att du skulle behöva skärpa till dig.

– Vadå ”skärpa till dig”. Du är så jävla mallig!

– Mallig. Ha! Ansvar säger jag. Du tar fucking inget ansvar för någonting.

– Mallig och präktig så du nästan spricker. Jag hatar när du håller på och trycker ner mig så här.

Någon visslar en melodi inne i rummet.

– Vem är du?

– Häxängeln.

– Hur kom du in?

– Flög genom det öppna fönstret.

Visslar igen.

Ni är lama, tama misstag

Ni som tror ni vet nånting

Bränner nässlor, steker vesslor

Bräcker tackor, släcker facklor

Ett stort jävla misstag är precis vad ni är